Kom inte och prata om att svenska arbetsgivare inte står sig i konkurrensen. Ser man till mina studenter stämmer det inte alls – och det är framför allt de smarta tjejerna som vill stanna här, skriver Emma Stenström i en krönika.

Det har aldrig varit mer spännande att vara lärare. Jag kan knappt vänta tills sommaren är över och jag äntligen, på allvar, ska få ta in AI i undervisningen.

Aldrig förr har jag längtat så mycket efter att krympa. Dra ned på utgifterna. Flytta till mindre. Bli skuldfri. När jag berättar för andra om mina planer, tänker många i liknande banor. Att ”downsiza”, skifta ned, är tidens medelklassmelodi.

Det är ovanligt att höra någon i maktposition erkänna skam. Något som Janne Andersson gjorde under en pressträff efter att ha tappat det i tv-studion. Med åren har jag lärt mig att skammen minskar. Ju mer vi pratar om den, desto mindre styr den våra liv.

Det firas 60-årsdag, men man kan tro att det är 25. De gamla universitetskompisarna är där och festar som om det var 1987. Egentligen är det bara overallerna som fattas, allt annat är intakt. Skrålet, talen, musiken och den eviga alkoholromantiken, förstås.

Om du vill leva ett långt, friskt och lyckligt liv, satsa på att bygga relationer. Djupa relationer. Många relationer. En bredd av relationer. Det visar den hittills 85 år långa studien i vuxenutveckling vid Harvard. De som var mest tillfredsställda med sina relationer i medelåldern, var de som var friskast som pensionärer.

En gång i tiden fanns det inget roligare än att resa. Men nuförtiden pendlar känslorna mellan nyfikenhet och skam, njutning och avsmak. Är det verkligen rätt att fortsätta resa? Borde vi stanna hemma? Eller ska vi resa på nya sätt?

Vi är så oroliga över kost och motion, över att bo bra och inte stressa för mycket i livet. Men tänk om det inte är det som är det viktiga, skriver Emma Stenström i en krönika och pekar ut nyfikenhet som en viktig pusselbit.