Klimatpolitiken inom EU står inför ett avgörande i samband med valet 2024. Den kan såväl skärpas som luckras upp, men den behöver mer ledarskap än någonsin efter valet, skriver Isabella Lövin i en krönika.

Jag undrar om vi som är vuxna fattar fullt ut vad som håller på att hända med den unga generationen. Nästan varannan ung människa ser i dag mörkt på framtiden, och mer än varannan tror att de kommer att få det sämre än sina föräldrar.

Jag har ett litet förslag. Kan vi döpa om projektet höghastighetståg och i stället kalla det ”nya stambanor”?  Eller en ny ”europeisk transportkorridor”?

Sverige får bära hundhuvudet när Sverigedemokraterna med regeringens goda minne raserar vårt globala miljöanseende, anser Isabella Lövin.

Alternativ finns, men cementbolagen har envist hållit fast vid sina utsläppsintensiva metoder, skriver Isabell Lövin.

Tusentals forskare menar att AI-kapplöpningen mellan företagen är ”out of control”. Utan lojalitet till sin skapare kan en superintelligent AI komma att utplåna mänskligheten. Samtidigt finns ingen automatik i politiken mellan fakta och agerande. Så låt oss inte upprepa naiviteten – lyssna på forskarna. 

Redan 1989 stod ledningen på oljebolaget Shell inför ett val: Ställa om nu, eller fortsätta som tidigare med risk för katastrofala konsekvenser. Vi vet vad de valde. Att få vältra sig i ohemula mängder pengar vägde tyngre än den uttalade risken för civilisationens undergång.

Under många år hörde man ingenting annat från de borgerliga i klimatdebatten än att de dömde ut den rådande klimatpolitiken som ”ineffektiv symbolpolitik”.

Vi lever i en värld som är på bristningsgränsen. Naturen är på bristningsgränsen, världsfreden är på bristningsgränsen, människor är det också.

Sedan de mänskliga rättigheterna kom till för 75 år sedan har världsordningen påverkats i hög grad. Men skulle även andra icke-mänskliga entiteter eller varelser kunna ha rättigheter? Djur, arter – eller världshavet?, frågar sig Isabella Lövin i en krönika.