Han noterar att den ökande risken för att inflationen ska återvända till USA och Europa börjar liva upp debatten bland ekonomer och att en nyckelkälla till inflationsoron är att när covid-19-pandemin väl har bekämpats av vaccinet kommer en uppdämd efterfråga att explodera i en konsumtionsorgie.

”Dessutom kommer dagens historiskt stora räddningsprogram från regeringarna att ha kraftfulla inflationsmultiplikatoreffekter”, skriver Sinn.

Han tycker dock att den internationella debatten har varit märkligt USA-centrerad och att få personer hittills har övervägt de speciella inflationsfaror som lurar i eurozonen, där den monetära basen de senaste åren har stigit till en mycket högre nivå än i USA, relativt årlig ekonomisk produktion.

I januari 2021 var denna ratio 43 procent i eurozonen, nästan dubbelt så hög som de 23 procent som registrerades i USA. Däremot var siffrorna nästan identiska när finanskrisen inleddes 2008.

Just nu kan inte detta penningöverhäng orsaka inflation, eftersom korta och långa räntor är nära noll och ekonomin för närvarande är i en likviditetsfälla. Faktiskt läggs dessa extra pengar mest på hög hos banker, snarare än att cirkulera i ekonomin, enligt Sinn.

”Från denna synvinkel verkar det monetära överhänget harmlöst. Men det är det inte eftersom om den sammanlagda efterfrågan ökar efter pandemin, och förstärks av enorma finanspolitiska utgiftspaket, då bör strängen dras för att höja räntorna och begränsa investerarna köp av maskiner och byggmaterial”, skriver Hans Werner Sinn.

Enligt honom kommer dock inte ett sådant svar lyckas i eurozonen eftersom eurosystemet då skulle behöva upphäva de många tillgångsköp som står bakom utvidgningen av penningbasen.

”Det politiska motståndet mot varje återföring av dessa tillgångsköp är nu så stort att man kan anta att det inte kommer att ske under överskådlig framtid”, skriver ekonomen.

Han tillägger att faktum är att sådan försäljning skulle förstöra marknadsvärdet på dessa tillgångar och därigenom tvinga banker, som fortfarande har många liknande tillgångar i boken, att bokföra stora avskrivningar.

”Om denna avveckling skulle börja skulle bubblorna som skapats av ECB:s nollräntepolicy (som står för en stor andel av bankernas aktiekapital i dag) spricka och utlösa en våg av konkurser”, skriver Hans Werner Sinn.

Dessutom skulle EU:s medlemsländer kring Medelhavsområdet, vars skulder har nått orimliga nivåer, ha enorma svårigheter att ta nya skulder och rulla över sina befintliga skulder.

”Ur denna synvinkel skulle eurozonsystemet exponeras eftersom det saknar någon verklig broms på inflationen när det gäller”, enligt ekonomen.