Fastigheter brukar ses som bland det stabilaste man kan ha i börsportföljen. Men när det tjorvar till sig rejält i ekonomin har just fastigheter ofta spelat en nyckelroll.
Sällan har den paradoxen varit tydligare än i SBB.
Huvudägaren Ilija Batljan har marknadsfört lågrisktillgångar, som ger ett pålitligt utdelningsflöde i stort sett utan slut, och växer snabbare än extrema förvärvsmaskiner inom tech.
Målbilden av snabbväxande vinster under lång tid till låg risk är en av de tidiga varningsklockorna som ringt i SBB. Det är en ekvation som vanligtvis inte går ihop på finansmarknaderna.
En annan varningsklocka är att inga institutionella placerare ville köpa aktien. Fonderna kom först när innehavet blev mer eller mindre obligatoriskt för att aktien kom in i fler index.
Den möda som huvudägaren ägnat åt att i stället övertyga småskaliga sparare, som även i grupper är en rätt marginell finansieringskälla för stora börsbolag, ringer också en klocka.
Ilija Batljan förklarade helt frankt att han har en annan syn på risk än andra – och det gick hem. periodvis med stor framgång i aktiekursen, med några häftiga avbräck då många hastigt velat säkra kursvinster.
Kurskurvan i sig var en väckarklocka som effektivt borde ha avlivat bilden av SBB som ett lågriskprojekt. Oavsett var man ställt sig i den rikt florerande mytbildningen kring de egentliga planerna bakom snåriga ägarstrukturer med belåning i flera led.
SBB är tvunget att få in kapital. När detta skrivs har bolaget misslyckats med en nyemission, som till största delen inte var garanterad av någon större aktör.
För att få in pengar säljs nu i stället tillgångar, senast innehavet i JM, till avsevärt lägre pris än SBB köpt för.
Utdelningen är inställd. Det drabbar bland andra huvudägaren, vars långivare kan misstänkas påkalla inlösen av aktier i hans portfölj för att säkra sina intressen.
Det är inget fel på SBB:s fastigheter. Frågan är bara vem som vill köpa dem och till vilket pris. Och vad som finns kvar i bolaget när skulder betalas.
För SBB i stort finns alternativet att en ny storägare gör en omstart och vinner förtroende på kapitalmarknaden.
Hittills har de inte direkt stått på kö, men de finns i kulisserna.
I höstas klev Roger Akelius in i Castellum. Nyligen flaggade norske John Fredriksen upp som näst störste ägare i Fabege.
Kapitalbehovet i fastighetsbolagen är stort. Det kommer att finnas möjligheter att placera i bra fastigheter via nyemission i fler framöver.
Det tar vi sikte på i Placeringsguidens färska majutgåva, där vi bland annat listar alla fastighetsbolagens belåningsgrad, andelen obligationer i finansieringen och rabatterna deras aktier handlas för.
Ränteproffset Thomas Pohjanen pekar ut var räntan bör landa, hur mycket kapital fastighetsbolagen behöver och varför banker ännu är riskabla.
Vi listar också aktierna som har rasat mest – och rankar deras chans till revansch. Och sätter ihop en portfölj med potentiella tiotaggare.
Prenumeranter läser tidningen lätt här.
Har du ännu inte tillgång till tidningen får du ett kanonerbjudande här. Då får du tillgång till majutgåvan digitalt direkt, liksom bland annat vår aktieportfölj innan tidningen kommer ut, och veckouppdateringar exklusiva för Placeringsguidens prenumeranter.